Abdul’Adhim al-Hasani som hade tre imamers förtroende, fick en gång i uppdrag från imam Redha (f), att meddela något viktigt till shiamuslimerna:

O Abdul’Adhim, meddela mina anhängare min fridshälsning och säg till dem att inte bana vägen för satan [att tygla] deras själar. Beordra dem:

  1. Att tala sanningsenligt och bevara vad de anförtros.
  2. Att vara tysta och lämna tvister i frågor som inte angår dem.
  3. Att omsluta och besöka varandra, med detta kommer de närmare mig [som deras andliga färdledare].
  4. Att inte sysselsätta sig själva med att riva varandra. Jag har svurit att be Gud att straffa den som gör detta och vredgar någon av mina anhängare, med det hårdaste straffet i denna värld och förbli i livet härefter bland förlorarna.
  5. Klargör för dem att Gud har benådat de dygdiga bland dem och har översett syndarna, undantaget den som sätter någon annan vid Guds sida [alt. översättning: lyder någon annan vid sidan av imamen], eller plågar någon av mina förtrogna anhängare, eller döljer något ont till denne. Gud kommer då inte att benåda personen tills denne omvänder från detta[brott]. Om personen omvänder sig [behåller han tron] annars tömmer Gud dennes hjärta från trons själ. Han kommer då att uteslutas från min vänskapskrets [alt. förmyndarskap] och får inte ha kvar någon andel av vårt förmyndarskap[alt. beskydd] och jag söker Guds skydd mot detta.

Vi ber Gud att ge oss lyckan att efterleva dessa råd.

Källa: boken al-Ikhtisas, Sheikh Mufid, s. 241.