Vad är Ziyārah (Besök)?

Ziyārah (arabiska: زيارة) betyder ”besök” och används i religiös kontext för att beteckna det aktiva andliga sökandet i att besöka en helig plats – i synnerhet gravarna till profeter, imamer och rättfärdiga tjänare till Gud. Inom tolv-imamiters shiaislam (اثنا عشریه), har Ziyārah en central plats i den religiösa praktiken och trosläran.

Ziyārah är inte bara ett fysiskt besök, utan en hjärtats rörelse mot de heligas ljus och en förnyelse av lojalitet (ولایت) till Guds utvalda. Det är en form av ibādah (tillbedjan) som uttrycker kärlek till Ahl al-Bayt (frid vare med dem) och förening med deras väg.

– Varför besöker shiamuslimer de tolv imamernas helgedomar?

Shiamuslimer tror att de tolv imamerna är Guds utvalda och obefläckade vägledare (أئمة معصومون) efter Profeten Muhammed (Guds välsignelser vare över honom och hans familj). Att besöka deras gravar är ett sätt att visa kärlek, lydnad och lojalitet. Profeten själv har enligt flera hadither befallt de troende att älska sin Ahl al-Bayt och söka välsignelse genom dem.

Besöken stärker den andliga kopplingen till heliga imamerna, påminner om deras uppoffringar, och fördjupar ens tro och moraliska ansvar. Imamerna representerar rättvisa, kunskap, tålamod och Guds vilja, och att besöka deras gravar är att söka den närheten till Gud, den Upphöjde, genom dem.

Särskilt Ziyārah till Imam Ridha (frid vare med honom), den åttonde imamen, har belysts i hadither som en handling med enorma andliga belöningar. Den nionde ledaren, imam Jawad (fvmh) säger:

”Den som besöker min fars grav i Ṭūs (dagens Mashhad), Gud förlåter honom, hans tidigare och kommande synder.” (Shaykh al-Saduq, Thawāb al-A‘māl)

– Vad säger islam om att göra Ziyārah?

Ziyārah till profeten och hans familj (frid vare med de) är en rekommenderad och mycket belönad handling (مستحب مؤکد). Många hadither från Ahl al-Bayt uppmuntrar den troende muslim att besöka Imam Ali (fvmh) i Najaf, Imam Hussein (fvmh) i Karbala och Imam Ridha (fvmh) i Mashhad, bland andra.

Syftet med Ziyārah är inte att dyrka imamerna (والعیاذ بالله), utan att söka Guds närhet genom dem. Det är en form av tawassul – att be Gud genom dem Han älskar. Det grundas i koranen:

”O ni som tror! Frukta Gud och sök er väg till Honom…” (Sura al-Ma’idah 5:35)

Ziyārah är alltså en levande tillämpning av denna vers, där de troende söker Gud genom Hans älskade vänner – Ahl al-Bayt frid vare med de.