Imamens debatt med Katholikos, de kristnas stora lärde

När Imamen steg in i samlingen bad Ma’mun Fadhl ibn Sahl (hans visir) att bjuda in olika debattörer från olika religioner, såsom Katholikos (de kristnas stora lärde), Exilarken (judarnas stora lärde), sabiernas ledare och Hirbidh Akbar (en stor lärd inom zoroastrismen) samt Nastas från Rom (en lärd inom kristendomen). Han bjöd in dem så att de kunde höra Imamens ord och vice versa. Ma’muns mål med detta var att bevisa att Imamen enbart var kunnig inom islam och Koranen samt Profetens återberättelser, och att han inte kunde debattera om något annat. Med detta ville Ma’mun trycka ned Imamen samt hans rykte och ställning. När debattörerna hade samlats vände sig Ma’mun mot Katholikos och sa: ”Å Katholikos! Det här är min kusin, Musa ibn Ja’far. Han är från Fatimas (Profetens dotter) och Ali ibn Abu Talibs ätt. Jag vill att ni debatterar med varandra, men var rättvisa när ni debatterar med varandra.”

Katholikos sade: ”Å De troendes ledare! Hur ska jag debattera med honom när vi inte har en gemensam grund, han tror på en bok jag avvisar och han tror på en profet som inte jag tror på?” Här började Imamen sin talan och sa: ”Å du kristne man! Om jag bevisar för dig genom att använda Bibeln, kommer du då att acceptera [det jag säger]?”

Katholikos svarade: ”Är det möjligt för mig att inte acceptera Bibelns ord? Jag svär vid Gud att jag kommer att acceptera det du säger, även om det inte är till min fördel.”

Imamen sa: ”Ställ dina frågor och lyssna på svaret.”

Katholikos sade: ”Vad säger du om Jesus profetskap och hans bok? Avvisar du någon av de två?”

Imamen sade: ”Jag erkänner Jesus som profet, samt hans bok och det som han har tillkännagivit för människor och det som hans lärjungar har vittnat om. Men jag tror inte på den Jesus som inte erkänner Profeten Muhammeds profetskap, samt hans bok och på den Jesus som inte har tillkännagivit detta för sitt folkslag.”

Katholikos sade då sedan: ”Använder ni er att två vittnen när ni vill döma något?”, varpå Imamen svarade: ”Ja.”

Katholikos sa då: ”Ge mig beviset från två vittnen, som inte tillhör din religion och som har accepterat Profeten Muhammeds profetskap.”

Imamen sade: ”Du har agerat rättvist, kristne man. Accepterar du en rättvis man som har en hög ställning bland kristna?”

Katholikos sade: ”Vem är denna rättvise man?”

Imamen sade då: ”Vad säger du om Johannes Evangelisten?”

Katholikos svarade: ”Nämen, du har nämnt den person som var mest älskad av Jesus!”

Imamen sade då: ”Jag svär dig, har inte Bibeln nämnt detta att Johannes säger: ”Jesus informerade oss om den arabiske Muhammeds religion och informerade mig att efter honom (Jesus) kommer en profet att komma. Jag informerade därefter lärjungarna och vi alla trodde på denna profet.”?”

Katholikos sade: ”Ja! Johannes har återberättat dessa ord från Kristus och gett oss de goda nyheterna om en mans profetskap samt de goda nyheterna om hans familj och efterträdare. Men han har inte sagt när detta äger rum, och han har inte nämnt vad dessa personer heter så att vi ska kunna känna igen dem.”

Imamen (fvmh) sa: “Om vi hämtar någon som kan recitera Evangeliet och de verser som Muhammeds (fvmh & hf), hans familjs och nations namn är nämnda i, kommer du då att tro på honom?”

Katholikos sade då: ”Det låter som en bra idé.”

Imamen sa då till Nastas:

”Kan du den tredje boken i Evangeliet utantill?”, varpå han svarade att han hade memorerat den.

Därefter vände sig Imamen mot exilarken och sa:

”Läser du också Evangeliet?”, varpå han sa: ”Ja”, och svor på sitt liv. Därefter sa Imamen:

”Öppna den tredje boken ur Evangeliet. Om Muhammad (fvmh) och hans heliga ätts namn har nämnts där blir du muslim. Om inte, erkänner du inte islam. Därefter började Imamen läsa från den tredje boken tills han nådde Profetens namn, och stannade där. Han vände sig om mot Katholikos och sa: ”Å du kristne man! Vid Jesus och hans moder, erkänner du att jag är kunnig inom Evangeliet?”

Katholikos svarade: ”Ja.” Därefter läste Imamen upp Profetens och hans heliga ätts namn och sa därefter: ”Å du kristne man! Vad säger du, är inte detta Jesus son till Marias ord? Om du avvisar detta ord, som står i Evangeliet har du även avvisat Jesus och Moses och du blir då således en icke-troende.”

Katholikos sade: ”Jag tror på det som nu har uppenbarats för mig, det som står i Evangeliet.” Därefter sade Imamen till alla att vittna om det som skedde, och även Katholikos accepterade det. Därefter sade Imamen: ”Katholikos, ställ vilken fråga du vill.”

Katholikos sade: ”Berätta för mig hur många Jesus lärjungar var samt hur många de lärda inom Evangeliet var.”

Imamen sade: ”Du har frågat en kunnig person. Lärjungarna var tolv stycken och den mest lärde och kunnige bland dem var Lukas. De kristna lärda var även tre personer: Johannes den store från landsområdet Bakh, en annan Johannes från Circesium och Johannes Dailam i Rajaz (som visste om Profetens, hans familjs och nations namn), och det var han (Johannes Dailam) som gav de goda nyheterna (om islams Profet (fvmh & hf)) till Jesus folk och israeliterna.”

Sedan sade Imamen: ”Å du kristne man! Jag svär vid Gud att vi tror på den Jesus som trodde på Muhammed (fvmh & hf). Men det enda problemet jag har med din profet är att han inte fastade och bad tillräckligt.”

Katholikos blev förvånad över detta påstående och sade: ”Jag svär vid Gud att du har bevisat att du inte har tillräckligt med kunskap, och har bevisat att din kunskap är svag. Jag trodde att du var den lärde bland alla muslimer.”

Imamen svarade: ”Har jag sagt något fel?”

Katholikos sade: ”Du säger att Jesus inte bad och fastade tillräckligt, när han i själva verket inte åt på en hel dag (han öppnade inte sin fasta), och det fanns inte heller en natt där han sov hela natten. Han var den personen som ständigt var i fasta och som alltid stod upp och bad under nätterna.”

Imamen svarade då: ”Vem bad och fastade han för?”

Katholikos kunde inte svara på frågan och blev tyst. Eftersom om han erkände Jesus tillbedjan skulle hans påstående om att Jesus var Gud vara felaktigt.

Imamen sade: ”Å du kristne man! Jag har en annan fråga jag vill ställa dig.”

Katholikos sa skamset: ”Om jag kan svaret svarar jag.”

Imamen sade: ”Nekar du att Jesus återupplivade människor med tillåtelse från Gud?!”

Katholikos insåg att han var i ett dilemma och sa: ”Ja, det nekar jag. För enbart Gud kan återuppliva de döda och bota de blinda och de med spetälska, och enbart Han förtjänar att kallas Gud.”

Imamen sa: ”Profeten Elisha utförde även dessa verk. Han kunde gå på vatten och bota de blinda och de som hade spetälska. Men hans folk såg inte honom som Gud och tillbad inte honom. Profeten Hezkiel utförde likadana verk som Jesus och återupplivade människor.”

Därefter vände sig Imamen mot exilarken och sa:

”Å exilark, visst står det i Toran om att Nebukadnessar hämtade krigsfångar från stammen Israel till Babylon när de hade slagits i Jerusalem. Gud sände Hezkiel till dem så att han skulle återuppliva de döda. Denna händelse har skrivits ned i Evangeliet. Enbart en icke-troende skulle neka till detta.”

Exilarken svarade då: ”Detta är något som vi är medvetna om och som vi har hört.”

Imamen sade då till honom att öppna det tredje kapitlet ur Evangeliet och började själv läsa ur det stycket. Den judiske mannen blev förbluffad.

Därefter vände sig Imamen om mot den kristne mannen och började berätta om Profeten Muhammeds mirakel, och när han återupplivade människor och botade dem från obotliga sjukdomar.

Imamen sade sedan: ”Trots alla dessa mirakel som Profeten har utfört ser vi inte honom som vår Gud. Om ni anser Jesus vara Gud p.g.a. dessa mirakel måste ni även tillbe Elisha och Hezkiel, eftersom även de återupplivade de döda. Även Abraham styckade fåglar, och la deras olika delar över bergstoppar och återupplivade dem. Även Moses återupplivade 70 personer som hade följt med honom till berget Tur och som hade dött p.g.a. åskan som Gud nedkallade. Detta är även en händelse som inte ens du kan förneka då Evangeliet, Toran, Davids psalmer och även Koranen nämner denna händelse. Då måste vi tro på alla dessa människor som våra gudar.”

Katholikos hade inga andra frågor att ställa honom och gav upp och sade:

”Du har rätt, och det finns ingen annan Gud utom den Ende.”

Därefter började Imamen fråga ut exilarken från Jesajas bok, en bok som exilarken var väl bekant med. Han sa då sedan:

”Du har säkert läst att Jesaja sa:

”Jag såg någon som red en åsna med kläder som lyste (han refererade till Jesus). Och jag såg någon som red en kamel och hans ansikte lyste som månen (han refererade till Profeten Muhammed).”?”

Både Katholikos och exilarken sade: ”Ja, Jesaja har sagt detta.”

Imamen sade då:

”Å kristne! Du har säkert läst om när Jesus nämner [följande] i Evangeliet:

”Jag kommer att återvända till min och din Gud och efter mig kommer ”parakleten”[1] att komma och vittna om mig, precis som jag vittnar om hans profetskap.”?”

Katholikos sa: ”Allt som du säger från Evangeliet tror vi på.”

Därefter frågade Imamen om det fjärde evangeliet (Markusevangeliet), som hade försvunnit och skrivits igen av Markus, Lukas, Johannes och Matteus, de som satt och skrev Evangeliet, det Evangelium som nu läses av kristna. Med detta motsatte han sig Katholikos ord.

Katholikos insåg att han inte kunde vinna och att det inte heller fanns någon väg för honom att fly från denna debatt. Det var därför som, när Imamen sa: ”Å Katholikos, fråga mig allt du vill fråga”, som han valde att vara tyst och sa: ”Nu är det någon annans tur att fråga. Jag svär vid allt som är sant att jag inte trodde att det fanns någon som du bland muslimerna.”[2]

 

Imamens argument gällande Jesus (fvmh) profetskap

Ma’mun lät Imamen sitta bredvid honom och pratade vänligt med honom under en period. Sedan sa han till Katholikos: ”Å Katholikos! Min kusin, Ali ibn Musa al-Ridha, är Fatimas (fvmh), Profetens dotter, och Ali ibn Abi Talibs son. Jag vill gärna se er debattera, men var vänlig och var även rättvis när du debatterar.”

Katholikos svarade: ”Å De troendes mästare! Hur ska jag debattera med någon som resonerar och försöker bevisa sin ståndpunkt från en bok och profet som jag inte tror på?!”

Imamen svarade lugnt och sansat: ”Å du kristne man! Om jag använder din bok som referens, är du villig att debattera med mig då?”

Katholikos svarade: ”Är det möjligt för mig att motsäga mig det som står i Evangeliet? Jag svär vid Gud, även om denna debatt inte slutar som jag vill accepterar jag det som Evangeliet säger.”

Imamen sa då: ”Fråga mig vad du vill!”

Katholikos frågade honom: ”Vad anser du om Jesus profetskap?”

Imamen sa: ”Jag tror på Jesus och hans bok, men jag tror inte på den Jesus som förnekar Profeten Muhammeds profetskap.”

Katholikos frågade: ”Vad har du för bevis för att Jesus förutsåg Profeten Muhammeds kommande?”

Imamen frågade: ”Tror du på Johannes?” Varpå Katholikos svarade: ”Han var en av Jesus närmsta lärjungar!”

Imamen svarade: ”Har inte Johannes berättat om att Jesus talade om Profeten Muhammed och att han är Profeten som ska komma efter honom? Berättade inte Johannes detta för sina följeslagare? Och trodde de inte på Muhammed?”

Katholikos svarade: ”Men vi accepterar inte en profet som är arab.”

 

Imamens resonemang taget från Evangeliet

Imamen började läsa det tredje kapitlet från Evangeliet ända tills han nådde Profeten Muhammeds (fvmh) namn och sa därefter till Katholikos:

”Å du kristne man! Svär du på Jesus och hans moder att jag är kunnig inom Evangeliet?”, varpå Katholikos svarade ”Ja.”

Imamen läste upp sidor ur Evangeliet relaterade till Profeten, hans familj samt hans folk och frågade sedan Katholikos: ”Å kristne man! Vad säger du om dessa saker jag läst upp? Om du förnekar Evangeliet, Jesus och Moses blir dödsstraff obligatoriskt för dig!”

Katholikos svarade: ”Jag tror på Evangeliet.”

Sedan frågade han Imamen om namnen på de tolv apostlarna varpå Imamen nämnde allas namn och sa: ”Men vi tror inte på den Jesus som ni tror på, den Jesus som bad och fastade felaktigt.” Katholikos blev arg och sa: ”Jag trodde att du var den mest lärde bland muslimerna. Jesus spenderade alla sina nätter vaken och sina dagar fastandes, och bad alltid!”

Imamen svarade då: ”Om så är fallet, vem bad och fastade Jesus för? Ni som säger att Jesus är Gud!” Katholikos svarade inte honom.

Imamen sade sedan: ”Å Katholikos! Jag nekar inte att Jesus återupplivade de döda, men han gjorde det med Guds tillåtelse.”

Katholikos sade: ”Att återuppliva de döda är Guds verk och vem som än gör så, eller botar de döva och stumma, är värdig att tillbes.”

Imamen svarade: ”Elisha (en annan profet) återupplivade de döda, botade de döva och stumma och gick på vatten, men folk tillbad honom inte som Gud. Hezkiel, en annan profet, återupplivade 35 000 döda under en dag, trots att de hade varit döda i 60 år, och detta går även att läsa i Evangeliet. Å exilark! Svara mig, finns inte detta att läsa i Evangeliet?”, varpå Katholikos svarade: ”Ja.”

Imamen sa: ”Quraysh kom till Profeten och sa till honom att återuppliva de döda.   Profeten sa till De troendes ledare Imam Ali: ”Gå till platsen Khorestan och ropa på de namn som jag kommer att nämna för dig och säg till dem att Muhammed säger till dem att återuppstå med Guds tillåtelse!” De återuppstod och accepterade Profeten Muhammeds profetskap.

Profeten Muhammed botade de sjuka och kunde även tala med djur, men vi muslimer tror inte på honom som vår Gud. Precis som en israeliternas profet, som beordrade en handfull ruttnande skelett. Han sa: ”Rör på er, med Guds tillåtelse!”, och de alla återuppstod. Abraham styckade fåglar och klubbade dem och la dem över stenar på berg. När han kallade på dem återuppstod de alla.

Profeten Moses gick till Sinai berg med 70 utvalda personer. På grund av deras felaktiga önskemål, att de ville se Gud med sina ögon, blev de utplånade av åska som Gud skickade. Moses bad för deras återuppståndelse, och därefter kom de till liv igen. Det finns flertalet andra exempel där döda har återuppståtts p.g.a. andra profeter. Jag återberättar dessa saker så att du inte ska kunna neka till detta. Är alla som återupplivar människor, värdiga att tillbes? Om så är fallet, måste alla dessa profeter tillbes. Vad säger du?”

Katholikos svarade honom: ”Du har rätt och sanningen är med dig. Och jag vittnar att det inte finns någon Gud utom den Ende Guden.”

 

Skillnaden i de fyra evangelierna

Sedan vände sig Imamen mot exilarken och sa:

”Vid de tio verser som har sänts ned för Moses, har du inte läst om att Profeten Muhammed ska komma?”

Exilarken svarade ja.

Imamen frågade:

”Har du inte sett de verser i Evangeliet som säger: ”Jag kommer inom en snar framtid att återförenas med min Gud, och efter mig kommer parakleten komma och berätta om sanningen och att jag är på sanningens väg, precis som jag berättar om att han är på sanningens väg.”?”

Katholikos sa: ”Detta finns i Evangeliet!”

Imamen frågade: ”De evangelier som ni har tappat bort, var har ni hittat dem?”

Katholikos svarade: ”Det var bara en dag som vi hade tappat bort dem, och hittade dem snabbt.”

Imamen sade: ”Den kunskap du har om Evangeliet är begränsad. Om det bara var en dag som ni hade tappat bort den, varför existerar då så många olikheter? Du bör veta att när Evangeliet försvann bland er samlades kristna för att se vad de kunde ändra. Lukas och Markus sa: ”Evangeliet är skyddat hos oss, och vi ska skriva ned det.” Sedan samlades de med Johannes och Matteus och skrev dessa fyra evangelier. Det är därför som dessa psalmer skiljer sig åt.”

Katholikos sade: ”Jag har förstått vad för kunskap jag hade, och min kunskap har utökats.”

Därefter berättade Imam Ridha om olikheterna som finns i Bibeln, och Katholikos sa: ”Lukas, Matteus och Markus har yttrat sig lögnaktigt mot Jesus! Å den lärde bland muslimerna! Förlåt mig och låt någon annan ställa frågor till dig. Vid Jesus, du är den mest lärde bland muslimerna.”

 

Imamens debatt med exilarken

Sedan vände sig Imam Ridha mot exilarken, en av de stora inom judendomen, och sade:

”Ska du fråga eller ska jag börja fråga?”

Han svarade att han skulle börja. Sedan sa han:

”Men vi ska enbart tala om Toran, Bibeln, Davids psalmer eller Abrahams och Moses skrift. Hur vill du bevisa Muhammeds profetskap genom detta?

Imamen svarade:

”Moses, son till ’Imran, och Jesus, son till Maria, samt David har alla vittnat om hans profetskap.”

Exilarken svarade: ”Var?”

Imamen svarade: ”Befallde inte Moses israeliterna att erkänna den Profet som inom en snar framtid skulle komma?”

Han svarade: ”Ja, detta är Moses ord.”

Imamen sade då: ”Säg, har det kommit någon profet från israeliterna förutom Muhammad?”

’Imran svarade: ”Nej.”

Imamen sade då: ”Står det inte skrivet i Toran att det sken ett starkt ljus från Sinai berg, Seiers berg samt bergen Paran?”[3]

Exilarken svarade: ”Ja”, men visste inte vad den rätta tolkningen bakom versen var.

Imamen svarade: ”Ljuset som sken vid Sinai berg var Guds uppenbarelse för Moses (fvmh). Ljuset som sken vid Seiers berg var samma uppenbarelse för Jesus. Och ljuset som sken över bergen Paran var ett tecken på Profeten Muhammeds profetskap. Paran är ett av namnen på de berg som ligger nära staden Mecka där Profeten tog emot sitt profetskap.”

Därefter visade Imamen exempel på goda nyheter från profeterna ur Toran, och ur Jesaja och Habakkuk visade han tecken på Profeten Muhammed (fvmh & hf). Han läste också stycken ur Davids psalmer för exilarken som endast stämde överens med Profeten Muhammed (fvmh & hf).

Imamen frågar ut exilarken

Därefter frågade Imamen: ”Å exilark, jag frågar dig, vad är orsaken till Moses profetskap?”

Han svarade: ”Att han delade på havet, förvandlade staven till en orm, lät vatten flöda ur stenar, ljus som sken genom hans fingrar, samt hans andra mirakel.” Imamen svarade: ”Du har rätt. Om saker som inte är naturliga, är orsaken till varför Moses är profet, varför erkänner ni då inte Jesus som profet? Han återupplivade döda, botade obotliga sjukdomar samt skapade fåglar ur lera och gav dem liv.”

Exilarken svarade: ”Vi har inte bevittnat dessa mirakel från Jesus.”, varpå Imamen svarade: ”Ni har inte bevittnat dessa mirakel från Moses heller, utan har bara hört om dem från hans följeslagare.”

Exilarken kunde inte svara på den frågan och sa ingenting. Imamen sa:

”Profeten Muhammeds situation är densamma. Han läste inte någon bok och gick inte i någon skola, men hämtade en bok som har information om det förgångna samt om det som skall hända. Han visste om människors hemligheter samt hade oräkneligt många mirakel.”

 

Imamens debatt med ’Imran Sabien

Imamen hade en kort diskussion med Hirbidh Akbar, som var elddyrkarnas lärde, och även han kunde inte svara på Imamens frågor. Imamen sade sedan: ”Vem som än har frågor att ställa, ställ dem då nu.”

’Imran Sabien, som var underordnad de andra lärda, sade: ”Jag har debatterat med flertalet personer från städerna Kufa och Basra, men ingen av dem har kunnat bevisa för mig att denna värld har en skapare. Bevisa för mig att denna värld har en skapare.”

Imamen började debattera med honom och talade så mycket om Guds existens samt Hans egenskaper, att ’Imran i slutet sa: ”Jag vittnar att ”Allah” är Den som du beskriver, och jag erkänner att Han är En. Och jag vittnar att Muhammed är Hans tjänare som blev utsedd att tjäna och vägleda folk till den rätta religionen.”

Därefter slängde han sig på marken och prostrerade och blev muslim. Publiken, som såg att ’Imran, trots att han var mycket stark i debatter, blev muslim vågade inte säga någonting. De alla lämnade sittningen.

 

’Imran efter att han blivit muslim

Hassan ibn Muhammad al-Nufili fortsätter att återberätta:

Den kvällen bjöd Imamen ’Imran över för middag. Därefter gav han honom ett klädesplagg samt 10 000 dirham i present och gjorde honom ansvarig för allmosorna. Även Ma’mun gav honom 10 000 dirham och även Fadhl ibn Sahl gav honom pengar.

Efter det spenderade ’Imran sitt liv med att debattera med olika religiösa lärda, för att beskydda islam och vinna över de lärda.

[1] Det som menas med “parakleten”, vars kommande profeten Jesus meddelade om, är Profeten Muhammed (fvmh & hf). Detta förutsägande har nämnts i Johannesevangeliet i kapitel 14, 15 och 16.

[2] Sireh-ye Pishvayan, Mehdi Pishvayi.

[3] Se 5 Mos 33:2.

Ma’muns inbjudan till Imamen att medverka i debatter med lärda från olika religioner

Ma’mun beordrade sin visir Fadhl ibn Sahl att samla olika lärda, såsom ’’Imran Sabien[1] (lärd bland sabierna), Hirbidh Akbar (lärd bland elddyrkarna), och andra lärda så att han kunde tala med dem. Fadhl ibn Sahl samlade dem och Ma’mun sa till dem: ”Jag har en kusin som jag vill att ni ska debattera med. Samla er hos mig imorgon.”

Fadhl al-Nufili återberättade:

”Jag satt bredvid Imamen när hans assistent Yasir kom in och sa: ”Min mästare! Ma’mun framför sina hälsningar och säger att han har samlat olika lärda imorgon, och han bjuder även in er.””

Imamens reaktion

Imamen svarade: ”Framför mina hälsningar till Ma’mun och säg till honom att jag vet om hans avsikter. Jag kommer att närvara i hans samling imorgon, om Gud vill.” När Yasir hade gått sa Imamen till mig: ”Är du rädd för att de kommer att vinna över oss med sina argument och att påvisa att vi har fel?”

Jag svarade: ”Må jag offras för dig! Jag är rädd för det, eftersom de är vana vid att diskutera och att förneka, därför kommer de inte att acceptera det ni säger. Om ni säger att Gud är En kommer de att fråga varför. Om ni säger att Muhammad (fvmh & hf) är Guds Sändebud kommer de att vilja att ni bevisar hans profetskap. För varje bevis och svar ni kommer med kommer de att ställa fler missledande frågor, och således kommer de att motbevisa era argument. Akta er för dem!”

Imamen sa: ”Ma’mun kommer att ångra sig. Jag kommer att motbevisa de lärda inom Toran med självaste Toran, de bibliska lärda med självaste Bibeln, de lärda inom Davids psalmer med självaste psalmerna och de lärda bland sabierna på hebreiska. Jag kommer att motbevisa herbederna (zoroastrierna) på persiska, de romerska lärda på grekiska, och jag kommer att motbevisa alla. Och det finns ingen kraft förutom hos Gud.”

När morgondagen kom tvagade Imamen sig och lämnade sitt hus. När han steg in i samlingen såg han att de lärda, några utvalda bland Hashims ättlingar, samt lärda och män som arbetade för styret satt nära Ma’mun. När Imamen steg in i samlingen ställde sig alla närvarande upp.

Exilarken, judarnas lärde, sa: ”Vi kommer enbart att debattera med dig från Toran, Bibeln, Davids psalmer samt Abrahams och Moses psalmer.”

Exilarken var jude och trodde inte på Bibeln, men var kunnig inom Bibeln och ville testa Imamen framför de kristna. Således bad han Imamen att de skulle debattera från Bibeln också. Imamen accepterade det och började debattera och framföra bevis för Profeten Muhammeds profetskap ur Toran och Bibeln. Han debatterade med ett flertal, och efter att de inte kunde svara på hans argument sa han: ”Om det finns någon i denna grupp som inte håller med mig och har någon fråga, var då inte rädda att ställa den.”

’Imran Sabien, som var känd för sin kunskap och sina debatter om teologi, sa:

”Å du lärde! Om det inte vore för det faktum att du själv bjuder in oss att ställa frågor hade jag inte ställt några frågor. Jag har varit i olika städer som Kufa, Basra, Damaskus och Arabiska halvön, men jag har ännu inte hittat någon som har kunnat bevisa monoteismen för mig.”

Imamen framförde detaljerade bevis om monoteismen för honom (mer detaljerat om detta finns att läsas i Sheikh Saduqs bok ”al-Tawhid”). Efter det blev ’Imran övertygad och sa: ”Min ledare! Jag vittnar att Gud är precis som du har beskrivit Honom. Jag vittnar att Muhammad är Hans tjänare som har skickats med den rätta religionen för vägledning.” Därefter prostrerade han och blev muslim. De resterande debattörerna som var där frågade därefter ingenting efter att ha hört ’Imrans ord. Vid slutet av dagen gick Ma’mun därifrån med Imamen och debattörerna skingrades.[2]

[1] ’Imran Sabien var en följare till den sabeiska religionen och han försvarade sin tro i debatten med Imam Ridha (fvmh). Sabierna är en religiös grupp som följer Johannes Döparen och de är indelade i två grupper, en är monoteistisk, och den andra är polyteistisk ideologiskt sett. En grupp dyrkar stjärnor, och därmed är de kända som stjärndyrkare. Deras religiösa centrum brukade vara i staden Haran i Iraq, men de flyttade till andra områden i Iraq och Khuzestan (i Iran). I enlighet med deras trosövertygelser tenderar de att bo nära stora floder. Idag kan man finna en del av dem i staden Ahwaz i Iran.

[2] Saduqs Tawhid, s. 427-429 och Ithbat al-Hudah, vol. 6, s. 45-49.

Imamens teologiska debatter med andra religiösa ledare

Förutom att hjälpa sina följare i vetenskapliga och religiösa frågor, och försöka motverka den dåliga bilden av islam samt skydda islams rötter (såsom monoteismen, profetskap, ledarskap, Koranen etc.) medverkade Imamen i religiösa debatter för sina följares vägledning.

Även om Ma’mun hade andra mål i sikte med sina debatter lyckades han inte med dem, och Imamen stod fast vid sitt gudomliga mål och sin obligation som Imam. Därför resonerade Imamen med sina motdebattörer med vänlighet och ödmjukhet, samtidigt som han använde och bevisade sina påståenden m.h.a. deras heliga böcker samt deras egna språk. Hans metoder innehöll logiskt tänkande som intellektet kunde acceptera, och han svarade på sina meddebattörers frågor från deras böcker, och segrade på så sätt över dem.

Dock var inte Imamens mål att visa att han segrat över andra religiösa lärda, utan hans mål var att lära ut till människorna. Den verkliga segern låg i att Imamen segrat över någon som ville visa att han hade besegrat Imamen, och det var ingen annan än Ma’mun och de som var emot det gudomliga ledarskapet. Dessa intellektuella debatter ägde rum m.h.a. Fadhl ibn Sahl, Ma’muns visir från Iran. Religiösa ledare från olika religioner, såsom judendomen, kristendomen, mandeismen och zoroastrismen, romerna och andra islamiska debattörer, som exempelvis Suleyman Maruzi, medverkade i dessa debatter. Dessa debatter hade stora vetenskapliga effekter på det islamiska samhället och bidrog till dess framsteg.

De ämnen som Imamen debatterade om var ämnen såsom:

  1. Profetskap
  2. Monoteism
  3. Religiösa böcker såsom Bibeln
  4. Profeten Muhammeds (fvmh & hf) profetskap
  5. Profetens mirakel
  6. 6. Zoroastrismens legitimitet
  7. Skapelsen
  8. Ämnet bada’[1]

Imamen segrade inom dessa debatter, och följare av de andra religionerna chockerades av Imamens kunskap och vissa av dem konverterade även till islam och blev sedan några av de mest framgångsrika predikanterna av islam och följarna av Ahl al-Bayt. En av dem var ’Imran Sabi.

Det var under den här perioden som Imamen blev känd för att vara väldigt lärd, och även känd som Den lärde ur Profeten Muhammeds ätt. Denna titel gav folket och den tidens inflytelserika lärda honom p.g.a. hans kompetens och överlägsenhet inom vetenskap samt p.g.a. hans moral och beteende. På det sättet blev tron på det gudomliga ledarskapet det enda sättet för människorna att räddas från vilseledning och förnedring.

Efter det att Imam Ridha blev Imam efter sin fader gick han ut i den islamiska världen och påbörjade sin första resa från Medina till staden Basra så att han själv kunde kommunicera med sina följare. Imamen brukade vanligtvis, innan han själv besökte ett område, skicka en representant dit så att folket var medvetna om att Imamen skulle komma och vara redo att välkomna honom. Om det inte hade varit för det starka ljus i form av resistans som Imamerna hade gentemot den tidens avvikande idéer hade islam förvandlats till en islam med salafitiska idéer, och skulle då fått ett tillstånd värre än den nuvarande kristendomen. Det skulle inte finnas något kvar av den rätta islam, utan enbart korruption och förtryck skulle bestå. Det skulle inte finnas kvar någon islam som kämpar emot exploatörer och plundrare och som lär nationer och folk att kämpa emot förtryck.

Således började han predika för stora massor i samhället om sitt ledarskap, och ville att de skulle ställa honom frågor så att han skulle kunna svara på dem. Han ville även debattera med teologiska lärda och andra debattörer, och även de debattörer som var icke-muslimer.

När Imamen ville besöka staden Kufa meddelade han invånarna att han var på väg och skulle nå staden inom tre dagar. Han meddelade även olika debattörer från olika religioner (kristna, judar och diverse andra religiösa debattörer) så att de skulle vara redo att debattera med honom. Imamen valde att fokusera speciellt mycket på vissa mindre religiösa grupper inom samhället då de hade lyckats att sprida sina tankar inom den islamiska världen, m.h.a. översättning och sina teologiska debatter.

Under dessa resor hade Imamen olika debatter med olika skolor och grupper. Muhammed ibn ’Isa Taqtini återberättade: ”Jag samlade alla frågor som Imamen blev tillfrågad om och räknade dem till 18 000 frågor, varav alla Imamen svarade på.”

Ibrahim ibn Abbas Suri återberättade: ”Jag såg aldrig att Imam Ridha inte kunde svara på en fråga han blev tillfrågad om.”[2]

Tidigare Imamer kunde inte lika öppet som Imam Ridha utföra dessa aktiviteter. De kunde inte personligen åka på resa för att genom personlig kontakt prata med olika grupper i samhället. Men så var inte fallet med Imam Ridha då Imam Alis skola hade lyckats få inflytande i samhället, och det från olika perspektiv som exempelvis det andliga perspektivet, samt ur ett samhällsperspektiv.

Dock inträffade en händelse. Trots den uppenbara utveckling som skedde från de tidigare Imamerna och Imam Ridha kunde inte en grupp av Imamens följeslagare etablera direkt kontakt med Imamen. På grund av det klagade de inför Imamen om detta.

Förutom sina debatter som Imamen hade med olika religiösa grupper och skolor var han upptagen med Ma’mun och hans konspirationsförsök gentemot Imamen.  Ma’mun var avundsjuk över Imamens status i samhället och försökte minska på denna status genom att försöka få honom att debattera med olika lärda, i hopp om att han skulle förlora debatterna och att hans status i människors ögon skulle minska. Han ville visa att Imamens kunskap inte var av något värde, men trots sina försök lyckades han inte att förminska Imamens upphöjda status. Och ljuset av hans gudomliga kunskap sken över alla kunskapsmässiga sammankomster och bidrog till Ma’muns avundsjuka.

Sheikh Saduq, som var en känd muslimsk lärd och som levde för tusen år sedan, skrev:

”Ma’mun bjöd in lärda från olika grupper och vilsna människor och var väldigt mån om att de skulle vinna över Imamen. Detta var p.g.a. den avundsjuka som han hade i sitt hjärta gentemot Imamen. Men varje diskussion som Imamen hade slutade med att personen han diskuterade med erkände Imamens storhet och även accepterade de bevis han framförde.”[3]

Al-Nufili skrev:

”Den abbasidiske Ma’mun beordrade Fadhl ibn Sahl att bjuda in olika religiösa ledare, såsom Katholikos[4] (ledaren för de kristna biskoparna), de lärda för sabierna (de som dyrkade änglar eller stjärnor eller de som inte trodde på vare sig profetskapet eller lagen). Han bjöd även in Hirbidh Akbar (arabiserat från Herbed; betjänter i eldtempel, zoroastriska domare och elddyrkare och följare till Zarathustra kallades för detta) samt Nastas från Rom, som var en läkare. Han bjöd även in andra debattörer som var duktiga på teologiska frågor.”

[1] Bada’ betyder ordagrant ”manifestation” och ”utseende” och terminologiskt betyder det ”förändringen i den naturliga riktningen för någons öde som ett resultat av dennes rättfärdiga beteende”. Detta kan härledas bl.a. från verserna 37:143-144 i den Heliga Koranen.

[2] Var vänliga och referera till Salsalat al-Dhahab och al-Fusul al-Muhimmah från Ibn Sabbagh Maliki för fler detaljer.

[3] Bihar, vol. 49, s. 175.

[4] Katholikos (Jathaliq på arabiska) är ett grekiskt ord som betyder en stor kristen ledare. Det är inte ett namn på en specifik person, snarare är det en titel. Det är även möjligt att jathaliq är den arabiserade versionen av ordet katolik.