Felaktig bild av Guds Essens

Vissa sunnitiska grupper, t.ex. Ahl al-Hadith, brukade säga att Gud sitter på en tron och att en bit av den tronen (ungefär som fyra fingrar i storlek) är till Profeten som han kan sitta på.[1] Detta tankesätt som kom från Abu Muslim, som tillhörde Ahl al-Hadith, var beviset på en svag tro. Ahl al-Hadith hade även speciella åsikter om Guds Tron. När de valde att yttra detta inför Imamen blev han arg och sa:

«من شبه الله بخلقه فهو مشرك و من وصفه بالمکان فهو کافر و من نسب اليه ما نهي عنه فهو کاذب»

”Den som väljer att likna Gud vid Hans skapelse är en polyteist, den som tillskriver Honom en plats är en förnekare och den som relaterar osanna saker till Honom är en lögnare.”[2] Imamen använde även vers 105 ur kapitlet Nahl (Biet) för att bevisa sin ståndpunkt.

Ett av Imamens sätt att motbevisa argumenten var genom att använda sig av Koranen och Profetens handlingssätt och ord, samt Imam Alis predikningar. Dessa fungerade på dem han argumenterade med och det tillfredsställde dem.

Ahl al-Hadith tillskrev Gud kroppsdelar, och för att motbevisa dessa argument valde Imamen att använda sig av rätt argument och bevis för att Gud inte kan observeras av det blotta ögat (då Han inte är av materia och inte har en kropp). Om det inte hade varit för Imamens motsättning hade islam förändrats, precis som kristendomen, och Profeten hade precis som Jesus blivit kallad Gud. Imamerna arbetade emot de polyteistiska krafterna som försökte få fäste i islam.

[1] ’Attardi, ibid, s. 15-20.

[2] Sheikh Saduq, Tawhid, Ta’liq Husseini Tahrani, Seyyed Hashim, tryckt i Qom, Jame’eh-ye Modarresin, utan årtal, s. 69.