Guds reflektion

Frågan om Guds reflektion var en fråga som flitigt diskuterades bland de olika grupperna i samhället.

En tradition har återberättats från Imam Ridha (fvmh) via bl.a. Abu Marrah[1] att han en dag kom till Imamen och frågade:

”Vi har delat upp Guds reflektion och tal mellan profeter; Moses och Muhammed.”

Imamen svarade: ”Detta tankesätt är fel, Gud kan inte uppfattas av ögat och det finns ingen kunskap i världen som kan omfatta Honom.” Imamen använde vers 110 ur kapitlet Taha (i Koranen) och sa: ”Om ögat ser Gud, måste Gud vara materia och något naturligt, och Han måste kunna omfatta kunskap. Gud kan inte ses av ögat, utan det är hjärtat som m.h.a. Guds heliga tecken ser Gud.”

I denna diskussion talade Imamen om Guds Essens genom att använda sig av ”människans skapelse”.

Imamen bevisade sin ståndpunkt genom att säga att om ögat kan se Gud, betyder det att Han är begränsad till tid och rum. Om Gud är begränsad och har en kropp måste Han ha vissa begränsningar som exempelvis död och åldring och skiljer sig därmed inte från en människa, medan Gud inte besitter dessa egenskaper. Något som skådas med ögat måste vara av materia, och materia har begränsningar som gör att det är i behov av saker såsom en partner. Den Heliga Koranen nämner att Gud inte har en kropp och inte kan skådas med ögonen, således är de tankar om att man kan skåda Gud med ögonen falska och vilseledande och går emot Koranens och Profetens heliga ord.

Imam Ridha försökte med sina filosofiska och teologiska bevis att motbevisa och visa att detta tankesätt är fel.

[1] En kompanjon till Imamen (fvmh).