Inblick i Imamens kunskap

Den tid som Imamen levde på var känd som eran då kunskap och kultur flödade på olika platser. Under denna era bidrog blomstrandet av kunskap till att avvikande tankar och åsikter uppkom, speciellt inom de traditionella islamiska lärorna, och dessa tankar var långt ifrån islams sanna lära. Imamen förstod att dessa tankar och idéer var farliga, så han valde att agera gentemot dem, och nedan kommer vi att få läsa om några av dessa aspekter.

Blomstrandet av kunskap

Under de dagar som Imamen levde fanns det vissa vetenskapsmässiga, samhällsvetenskapliga och politiska frågor som diskuterades flitigt. Imamen var från ett politiskt perspektiv väldigt begränsad, och revolterna i samhället ägde rum flitigt  gentemot abbasidkalifatets styre. På grund av de tankar och åsikter som fanns i samhället var det en kritisk period.

Olika faktorer i samhället på Imamen tid bidrog till blomstrandet av kunskap. Exempelvis fanns vissa kritiska tankesätt och islams spridning till olika länder, samt vissa religiösa grupper som p.g.a. sina olika tankar valde att ställa sina frågor till Imamen.

Det islamiska samhället var även stort och bestod av många länder, och emigrationen från andra länder var även fritt vilket bidrog till oliktänkande. För att få svar på sina frågor om dessa tankar brukade människorna ofta referera till Imamerna och de fick då svar på sina frågor. Den enda personen som efter Profeten svarade på flest frågor, var ingen annan än De troendes ledare, Imam Ali (fvmh).

Under abbasidkalifatets styre flödade teologiska och filosofiska debatter, och många fokuserade på rationalism. Gruppen Mu’tazilah blev stor i samhället och fungerade som ett stöd för den tidens kalif. Denna grupp hade ett stort inflytande på människorna under Imamens tid, således valde Imamen att stärka shiiternas kunskap och tänkande under denna period.

Abd al-Salam al-Salt al-Hirawi[1] har återberättat att Ma’mun en dag fick reda på att Imam Ridha (fvmh) höll teologiska sammankomster och attraherade människor med sina yttranden. Ma’mun beordrade Muhammed Ibn Umar al-Waqidi[2] att försöka göra något så att folk inte skulle besöka dessa sammankomster. Detta var något som Imamen inte tyckte om.

En av de viktigaste frågorna under den tiden var frågan om rationalism och dess plats inom religionen. Det var en fråga som hade debatterats i åratal och som bidrog till meningsskillnader mellan de olika lärda samtidigt som det bidrog till att olika grupper i den islamiska världen uppstod. Under Imamens tid uppstod även tvister mellan mu’taziliterna[3], ashariterna[4] och andra grupper. Visdomens hus (Bayt al-Hikmah) grundades även på den tiden, och p.g.a. översättningen som pågick under den tiden från grekiska verk, uppstod vissa frågor och tankar, speciellt filosofiska och rationella tankar, något som gjorde att de islamiska lärda fann det svårt att hitta svar på vissa av de frågorna.

Ma’muns tid var den tid då flest teologiska debatter och tvister ägde rum. Efter Ma’muns tid ägde dessa debatter rum under 1300-1400-talet e.Kr. bland lärda.

Gruppen Mu’tazilah hade vetenskapliga och intellektuella effekter på den islamiska världen. Dock ledde vissa av deras tankar till extremism, vilket fick dåliga konsekvenser för dåtidens rådande tankar i samhället. Men i stora drag hade de bra effekter, speciellt gentemot den tidens strikta version av salafism som också rådde och dåtidens lärda hade de bästa svaren att ge salafiterna. I själva verket var det dessa tankesätt som var det bästa sättet för människorna att få svar på sina frågor. Dock var det Imamerna som var starkt emot dåtidens salafitiska och vilseledande tankar, och de agerade både med handling och även kunskap emot dem. Imam Ridha skyddade islams sanna tankar och dess värderingar och den Heliga Profetens tankar genom att använda sin tids rätta verktyg samt genom de rådande omständigheterna.

Olika teologiska grupper (t.ex. gruppen Mu’tazilah) hade ett starkt fäste och sin blomstrande period men var fyllda av många vilseledande tankar, tankar som sades var islamiska. Det var därför som Imam Ridha valde att visa den rätta bilden av islam, och det gjorde han genom flertalet sätt:

1. a) Vetenskapligt:

1 – Genom att svara på människors vetenskapliga och teologiska tvivel och frågor inom olika ämnen.

2 – Genom att organisera vetenskapliga och pedagogiska tillställningar för studenter  och andra valda personer som hade beskyddat och publicerat tidigare arv från de felfria (fvmd).

3 – Genom att delta i vetenskapliga och teologiska debatter tillsammans med andra religiösa ledare.

1. b) Praktiskt:

1 – Genom att försvara det gudomliga ledarskapet från gruppen waqifiyyah (som inte tror på Imam Ridhas ledarskap utan tror att Imam Kazim fortfarande lever).

2 – Genom att hålla en stark teologisk ställning gentemot Ma’mun.

3 – Genom att etablera och hålla god kontakt med människorna i samhället.

Avsikten med denna artikel var att belysa Imamens roll i främjandet av vissa teologiska tankar i samhället. Nedan kan ni läsa om andra stycken gällande denna roll av Imamen.

[1] En kompanjon till Imam Ridha (fvmh).

[2] En domare som jobbade för Ma’mun.

[3] De följer en teologi som betonar förnuftet. Skolan uppstod efter en oenighet mellan Hasan av Basra och Wasil ibn ʿAta’ gällande ifall en troende fortfarande är en troende om den begår en allvarlig synd, då Wasil ansåg att den personen varken är en troende eller en icke-troende.

[4] Följare till Abu al-Hasan al-Ashari, som grundade den asharitiska skolan och som tidigare var en mu’tazilit. I kontrast till mu’taziliterna ansåg han att uppenbarelsen är primär och att logik är sekundär och ett redskap. Han var en determinist och betonade Guds makt gentemot människans handlingar.