Slumpen och ödet, tvång och fri vilja

Detta problem var ett viktigt och stort problem som fanns under Imamens tid, och det var ett problem som hade funnits ända sen islams uppkomst. Umayyaderna förespråkade konceptet ”tvång” (fatalism; att Gud tvingar en i alla handlingar), och eftersom de bokstavstrogna hade sin grund under umayyadernas tid, förespråkade de också detta tankesätt.

Mu’taziliterna trodde dock på det motsatta och trodde att människan hade komplett fri vilja. Imam Ridha valde att återberätta traditioner för dem från Imam Sajjad och Imam Sadiq (fvmd), och valde på det sättet att bevisa sin ståndpunkt för dem.

Muhammad ibn Abi Nasr Bazanti[1] frågade Imamen varför vissa shiiter tror på tvång och vissa på fri vilja. Imamen svarade honom:

”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn.

Gud har sagt: ”Å Adams ättlingar! På grund av Min vilja och p.g.a. Min styrka gör du dina obligationer. Och p.g.a. den välsignelse Jag gett dig (din styrka) väljer du att synda. Jag har gett dig ögon och öron, och de synder du begår är från dig och du väljer själv om du vill begå synder. Styrkan Jag har gett dig använder du för att göra bra saker. Att tillskriva mig de goda handlingarna är bra eftersom Jag har gett dig styrkan så att du kan begå goda handlingar, så att du m.h.a. denna gudomliga styrka ska nå Mig, så att du hittar meningen med att leva och så att du inte glömmer bort målet och meningen med ditt liv.””[2]

Imamen var väldigt sträng gentemot de som hade detta tankesätt (fatalism) och sa även: ”Acceptera inte zakat (skatt) från de som tror på tvång, ge dem inte allmosa och acceptera inte deras vittnesbörd.”[3]
Han sa även: ”Den som tror på tvång eller något liknande räknas som en förnekare och polyteist. Vi tar avstånd från den personen i denna och nästa värld.”[4]

Anledningen till det är för att de har en felaktig och korrupt tro, och eftersom deras trosbekännelse inte är legitim blir den också ogiltig.

Anledningen till att Imamerna hade denna åsikt gällande de som trodde på tvång var för att dessa tankar gör så att människan blir passiv och accepterar all sorts förtryck, och accepterar ett liv fyllt av förtryck och orättvisa. Imamerna försökte få människorna att förstå att människan själv står för sin framtid och är en individ som har fri vilja, och har en direkt roll i att ändra på samhället och stå för dess framsteg. Detta är även det som menas i den här heliga versen:

”…Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag…” (kapitlet Ra’d (Åskan), vers 11)

På grund av de politiska och sociala konsekvenserna som detta tankesätt hade på människorna motsatte sig Imamerna detta tankesätt. Det finns flertalet återberättelser som talar om Imamens motsättning gentemot denna ideologi. Om det inte var för Imamens kvicka tänkande hade inte enbart islam försvunnit, utan Koranen hade även förvanskats. På så sätt ser vi att alla islams absoluta principer, från monoteismen och Koranen, till profetskapet och tron på domedagen, skyddades av Imamerna, till skillnad från de som gjorde anspråk på kalifatet. De skyddade inte islam, och kunde inte heller skydda religionen eftersom de rättfärdiga efterträdarna och kaliferna till Profeten inte är några andra än Imamerna. Om Imamerna hade fått utöva sin befogade makt de hade inom staten och politiken hade inte dessa kriser och dilemman uppstått. Ur ett intellektuellt perspektiv var även Imamerna begränsade, speciellt från staten och ingen kunde fritt ställa sina frågor inför dem och få svar på sina frågor. Alla Imamerna var under strikt övervakning och uppsyn av umayyad- och abbasidkaliferna, och anledningen till Imam Mahdis fördoldhet är p.g.a. detta förtryck. Detta bidrog sedan till att enbart ett fåtal var medvetna om Imam Mahdis födelse.

[1] En stor shiitisk lärd som var en kompanjon till Imam Kazim, Imam Ridha och Imam Jawad (fvmd).

[2] Kulayni, Kafi, Beirut, Dar al-Adhwa’, 1405, vol. 1, s. 160.

[3] Saduq, Tawhid-e Pishin, s. 362.

[4] Ibid, s. 364.